Hake fågel
Gränsen åt sydöst går vid bergskedjan Kaukasus. Den förekommer inte på Island. Majoriteten av de brittiska rödhakarna är också stannfåglar men en liten minoritet, vanligtvis honor, flyttar till Sydeuropa under vintern, några få så långt som till Spanien.
Skandinaviska och ryska rödhakar flyttar till Storbritannien och Västeuropa för att undkomma de strängare vintrarna. Rödhaken föredrar granskog i norra Europa, i kontrast till förkärleken för parker och trädgårdar på Brittiska öarna. Under åren — ringmärktes rödhakar i Sverige, vilket gjorde arten till den näst mest ringmärkta fågeln i landet. Hjälp gärna till att förbättra artikeln genom att uppdatera den.
Se diskussionssidan för mer information. Nedanstående lista följer IOC :s version från [15] Erithacus rubecula melophilus Hartert, är en stannfågel på Brittiska öarna men förekommer också på andra sidan Engelska kanalen och som tillfällig gäst i angränsande regioner. Har starkare färgat bröst än nominatformen och en mer olivfärgad ovansida. Denna tillsammans med marionae behandlas ibland som den egna arten Erithacus superbus se mer nedan.
Erithacus rubecula witherbyi Hartert, är stannfågel i nordvästra Afrika , på Korsika och Sardinien. Den är morfologiskt mycket lik melophilus men har kortare vingar [17] Erithacus rubecula valens Portenko, häckar på södra Krimhalvön. Erithacus rubecula caucasicus Buturlin, — häckar i östra Turkiet och Kaukasus Erithacus rubecula hyrcanus Blanford, — häckar i rödhakens mest sydostliga utbredningsområde i sydöstra Azerbajdzjan och norra Iran.
Erithacus rubecula tataricus Grote, häckar i rödhakens mest nordostliga utbredningsområde i Uralbergen och västra Sibirien. Vissa auktoriteter kategoriser idag populationerna på Teneriffa och Gran Canaria som de två arterna teneriffarödhake Erithacus superbus och grancanariarödhake Erithacus marionae.
Rönnskärs udde och Sennebyhaken
Populationen av rödhake som förekommer på Madeira och Azorerna har beskrivits som E. Den inte är distinkt vad gäller morfologi , men dess isolering antyder att det är en underart. Öpopulationerna av rödhakar på västra Kanarieöarna — El Hierro , La Palma och La Gomera — härstammar från kolonisering som skedde under mellersta pleistocen. Fåglar släpptes ut runt Melbourne , Auckland , Christchurch , Wellington och Dunedin av olika lokala föreningar, men inga etablerade sig.
I Nordamerika blev resultatet likartat då fåglar som släpptes ut i Long Island , New York , Oregon —, och Saanichhalvön i British Columbia — inte etablerade sig. Helena i södra Atlanten men inga observationer har gjorts av arten efter DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare Muscicapidae och förs därför numera till den familjen. Biogeografiska data och data från mitokondriellt DNA indikerade dock att dessa båda arter är närmare släkt med ett antal östasiatiska arter som tidigare placerats i näktergalssläktet Luscinia , varför dessa arter idag förs till det nyligen beskrivna släktet Larvivora.
Ekologi [ redigera redigera wikitext ] Under flyttningen ses fågeln ofta i rörelse mellan buskarnas grenar eller på marken.
Träning / Dummies / Fågel/Kanin/Räv / Dokken´s fåglar m.m
Under häckningstid är den mer tillbakadragen, och märks då när den framför sin sång, ofta i gryningen och skymningen, från en trädtopp. På samma sätt närmar den sig också vilda djur, såsom vildsvin och andra som gräver i marken. De har också en vana att ligga en liten bit framför en person eller djur som vandrar i skogen då det större djuret skrämmer upp insekter som den fångar.
Rödhakar i Kontinentaleuropa är dock skyggare. De attackerar skoningslöst andra hanar som befinner sig i reviret, och har även observerats attackera andra små fåglar utan synbar provokation.
Sax fågel 25 cm, rfr
När fågeln väl har genomlevt sitt första år kan den dock förväntas leva längre och en ringmärkt individ lyckades uppnå 12 års ålder. Perioder av mycket låg temperatur på vintern kan lokalt också orsaka betydande populationsminkning. Den häckar i alla former av skog, i parker och trädgårdar, men även ute på kala skärgårdsöar om där bara finns mindre buskage.
Vad som helst som kan erbjuda någon sorts nedsänkning eller hål kan komma i fråga som skrevor, håligheter bland rötter, rotvältor, skyddade vallar etc. Den genomsnittliga kullstorleken varierar i litteraturen. I The Observer's Book of Birds' Eggs från uppges fyra till sex ägg medan andra böcker uppger sex till sju eller fem till sju. Vid ruvning brukar honan dölja sitt röda bröst för att undgå upptäckt, samma sak sker när rödhaken inte häckar och en rovfågel är i närheten.