Svår hjärtsvikt livslängd
Högdos loop-diurietika Diuretikaresistens Diuretikaresistens innebär nedsatt eller utebliven effekt av loop-diuretika. Det är ett komplex fenomen som är relaterat till många olika faktorer: Cirkulatoriska mekanismer Nedsatt absorption av diuretika från tarmen Aktivering av sympatikus och RAAS som motverkar den diuretiska effekten Resistens mot natriuretiska peptider minskar diures Renala mekanismer Minskat filtration av natrium och vatten i glomeruli Reducerad sekretion av diuretika i tubuli Ökad reabsorption av natrium och vatten i tubuli Behandling av vätskeretention vid diuretikaresistens Behandling av kardiorenalt syndrom med vätskeretention och diruretikaresistens är utmanande och de flesta fall individuell.
Det finns få studier att luta sig emot. För att optimera handläggningen är det bra att skatta vätskebalansen genom att registrera vätskeintag och mäta urinproduktion vid behov med hjälp av urinkateter.
Om hjärtsvikt
Genom att begränsa vätskeintaget till omkring 1,5 liter och sikta på daglig urinproduktion på 2,0 liter kan de flesta patienter urvätskas. Att uppnå torrvikt bör eftersträvas, även på kostnad av viss kreatininstegring, eftersom det är gynnsamt för prognosen. Loop-diuretika furosemid Är förstahandsbehandling vid vätskeretention och kan ges parenteralt i stigande bolusdoser 40—80— mg upp till 2—3 ggr per dygn beroende på njurfunktion och effekt.
Kontinuerlig furosemidinfusion Kan titreras med 10—40 mg i timmen med mål att uppnå cirka ml urinproduktion i timmen. Behandlingen kan initieras med bolusdos på 40—80 mg. Sekventiell nefron blockad Innebär tillägg av metolazon 2,5—5 mg till loop-diruretika när deras effekt är otillräcklig. Hos inneliggande patienter kan detta kan metolazon-tillägg ges dagligen under noggrann kontroll av urinproduktion, blodtryck och elektrolyter.
Polikliniskt kan metolazon ges additivt 2—3 gånger i veckan, men kräver uppföljning av vikt, BT och elektrolyter.
Hjärtsvikt hos unga kan korta livet med 30 år
Inodilator Som levosimendan kan administreras för att optimera hemodynamik och därmed öka renalt blodflöde och urinutsöndring. Ofta behövs tillägg med lågdos vasopressor noradrenalin för att motverka blodtrycksfall. Vid hemodynamisk instabilitet rekommenderas invasiv övervakning av artärtryck och centralt ventryck. Ultrafiltration Vid uttalad diuretikaresistens finns möjlighet att minska vätskeöverskott mekaniskt genom ultrafiltration Dialys För patienter med avancerad njursvikt är dialys en effektiv metod för att hantera vätskeretention.
Olika diuretika utövar sin effekt på skilda delar av njurtubuli.
Hjärtsvikt, avancerad
Leversvikt och ascites Leversvikt Högersidig hjärtsvikt trikuspidalis insufficiens, konstriktiv perikardit leder till venstas i levern som med tiden kan ge upphov till cirrhos. I början är levern förstorad, men krymper sedan i takt med cirrhosutvecklingen. Tillståndet är ofta subkliniskt men vissa kan känna obehag eller smärta till höger i buken. Även lättare ikterus kan förekomma.
Hjärtsvikt, akut
Vid blodtrycksfall uppstår ischemisk skada i levern som resulterar i en kraftig men övergående transaminasstegring. Behandlingen riktas mot hjärtsvikten och dess underliggande genes. En staslever går oftast i regress efter hjärttransplantation, men i enstaka fall behövs kompletterande levertransplantation. Ascites Högersidig hjärtsvikt är också kopplad till ascites, huvudsakligen genom leverpåverkan och portahypertension, men även via venstas i splanknikus och hypoalbuminemi.
Ascitesvätska vid staslever har i regel hög proteinhalt exudat till skillnad från levercirrhos då proteinhalten är lägre transudat. Symtomen inkluderar uppsvullen och utspänd buk som kan ömma. Kliniska tecken inkluderar dämpning vid perkussion och positivt vågslagstest. Förekomst av ascitisesvätska bekräftas med ultraljud eller DT buk.
Loop-diuretika ingår i terapin men har begränsad effekt vid ascites med hög proteinhalt. Vid spänd ascites görs laparocentes i lokalbedövning. I terapiresistenta fall kan peritoneal dialys vara fullgott behandlingsalternativ. Inotropa och vasoaktiva droger Det är välkänt att inotropa och vasoaktiva droger kan optimera cirkulation, förbättra vävnadsperfusion och stabilisera organfunktion.
Behandling med dessa preparat vid hjärtsvikt verkar dock inte kunna förlänga liv utan har snarare förknippats med sämre prognos om den inte efterföljs av behandling med mekanisk pump eller hjärttransplantation. Likväl så används dessa läkemedel för att lindra symtom och optimera hemodynamik med syftet att förbättra hjärtfunktion och stabilisera patientens tillstånd.
Vasodilatation är förstahandsbehandlingen vid lungödem där det systoliska blodtrycket ligger över mmHg.