Varm hösilagebal

Hästmaten kokar En väldigt tråkig konsekvens i hettan är att hästarnas mat riskerar förstöras. En bal kan kännas och dofta fint när den öppnas, för att sedan ta värme och koka. På tisdagseftermiddagen öppnade jag en fin bal hösilage men redan på torsdag förmiddag kunde jag konstatera att den tagit värme. Jag vet inte hur hett det var där balen stod på gården under onsdagen, men på solsidan visade termometern 48˚ under tidig eftermiddag.

Från att ha varit ljusgrön och väldoftande av örter blev balen brun med en massa fläckar vit svamp och lukten påminde mer om gammal bensin. Jag stack in handen överallt upptill, och den var väldigt varm hela vägen in. Det var bara att försöka knyta om den så den inte skulle falla isär helt och öppna en ny bal, vilket otroligt slöseri! Hösilaget jag tvingades köpa från Norrbotten i våras är jag grymt besviken på, särskilt som det är undermåligt plastat.

Men det har visat sig att en del balar med trasig plast är helt ok, medan vi tvingats kassera balar både med hel och trasig plast. Ett lotteri varje gång!

Hästar & ridsport

Här såg jag en smal reva när jag skulle öppna den, men det behöver inte betyda något. SER helt ok ut på ena sidan.. Lukten på den sämre sidan kan beskrivas som härsken grillbiff medan sidan som ser bra ut stank ungefär som blöt kogödsel. Det har jag lärt mig, att det definitivt inte ska lukta kogödsel, då är den bara att kassera.

Hösilagebal som har blivit varm inuti

Röda larver kryper i grönskan. Det var bara att svälja förtreten och öppna ännu en norrbottnisk bal. Den var helt ok trots lite revor i plasten.

Det är förruttnelseprocessen som startat när balen blir varm.

Hösilagebalarna kan utan problem förvaras utomhus året runt.

Om det börjar bli varmt inne i balen måste du kolla noga så att det inte börjar lukta illa.

Under höst och vår ska man inte räkna med att en bal håller sig längre än ca dagar, ibland kortare till exempel om det är varmt och fuktigt väder, då kan det röra sig om dagar.

Lite dålig allra överst bara, och nu, tre dagar senare är den ännu sval hela vägen in trots att dagstemperaturen stadigt ökar dag för dag. Tyvärr medför det förstås en vämjelig stank som ständigt ligger över gården, för mögligt och ruttnande hö, hösilage och ensilage luktar riktigt, riktigt illa. Men vi måste ju förvara dem på vår egen mark så länge, och det verkar dröja tills det blir tal om att ev elda upp dem.

Nä, nu avslutar jag med något betydligt trevligare. När jag skulle mocka vindskyddet på söndagsmorgonen såg jag bara fem hästar borta på Vinterhagens lägda. De hade visst lämnat Zayats och Tuchkin medan de låg och vilade och de två hade ingen brådska att följa dem. För mig blev det sötchock att se de yngsta helsyskonen vila ihop helt själva: När jag var klar i vindskyddet hade storasyster Zeniya lämnat de andra för att dricka, och eftersom de yngsta precis klev upp såg jag tillfället att få en bild av Tovas ungar ihop.

Varmt hösilage

Men som vanligt var det inte helt lätt att ge regi till tre små basjkirer, särskilt som Tuchkin som vanligt gärna vill vara väldigt nära matte. Här ställde jag mig på en hög gamla stockar. De yngsta följer medan Zeniya står kvar på sin favoritplats i skuggan.