Storskaliga problem
Tyskland 0,5 procent Skarpsill Till skillnad från sillen betraktar förvaltningen skarpsillen som ett enda bestånd vilket är vanskligt då skarpsillen har stora likheter med sillen. I en granskning av Kaliber hade varannan svensk fisketrålare som kontrollerades i Danmark felrapporterat sina landningar. I granskningen hade trålarna tagit upp drygt 50 procent mer skarpsill och 50 procent mindre sill ur Östersjön än vad de själva uppgett.
Det skapar problem för Internationella Havsforskningsrådet ICES som rekommenderar fångster för nästkommande år, då deras modeller bland annat utgår från fiskets landningsstatistik.
Kollektivt ansvar, kollektiva handlingar och storskaliga problem
Om uppgifterna är fel, blir råden också fel. För rekommenderade ICES fångster på mellan och ton skarpsill. Totalt tror forskarna att det finns ca ton skarpsill i Östersjön. Andra fiskarter och dess råd och fångster kan du läsa mer om här: västra torskbeståndet , östra torskbeståndet , lax , ål och rödspätta.
Hur mycket tjänar samhället på industrifiske? För både stat och samhälle är industrifisket mycket olönsamt. Varför är det viktigt att bevara fiskarter och bestånd? När en art ökar eller minskar i ett havsområde kan det skapa effekter i hela ekosystemet. Sillen, eller strömmingen som den kallas norr om Kalmarsund, är kanske en av de mest betydelsefulla arterna för Östersjöns ekosystem. Den utgör födobas för fisk, däggdjur och fågel.
Spiggens ökning skapar problem i ekosystemet då de äter andra arters ägg och larver.
Parallel Computations for Large- Scale Problems
Forskning visar att förlusten av rovfiskar kan också påverka ekosystemens funktion och indirekt bidra till övergödningsproblemen. När de stora fiskarna blir färre leder det till att deras bytesdjur — sill och skarpsill, som äter zooplankton, blir fler, vilket i sin tur innebär att de planktonätande smådjuren blir färre. Med färre zooplankton som äter alger, förstärks effekten av övergödning.
Vad menas med att det finns olika populationer av sill och strömming? Sillen är en av få marina arter som anpassat sig till Östersjöns bräckta vatten, och som kan leka i salthalter så låga som promille jämfört med atlantsillens 35 promille. En annan tydlig genetisk förändring hos strömmingen har bidragit till anpassning av fiskens syn , något som behövs i Östersjöns grumliga vatten.
Skillnaderna mellan Atlantsill och strömming gör det viktigt att bevara de lokala bestånden av strömming och sill i Östersjön.
Hur använder man "storskaliga" i en mening?
Om de skulle försvinna går det inte att plantera in strömming och sill utifrån, eftersom de inte är genetiskt anpassade till Östersjöns vatten. Hjälper det att bojkotta sill och strömming från Östersjön i affären? Nej, då huvuddelen av fångsten går till foderindustrin hjälper det inte att bojkotta Östersjösill i affären. Vem bestämmer hur mycket fisk som får fiskas i Östersjön?
Det är fiskeministrarna från respektive EU-land som varje år beslutar om kvoterna för arterna som får fiskas under kommande år. Besluten baseras på vetenskapliga rekommendationer från Internationella Havsforskningsrådet ICES som är ett nätverk som består av mer än forskare från mer än marina institut från drygt 20 länder. Hur bestäms kvoterna idag och varför har det fiskats för mycket?
FAQ om industrifisket i Östersjön
Kvotbesluten ska baseras på MSY Maximum Sustainable Yield , som är ett teoretiskt koncept om hur uttag av fångst långsiktigt kan maximeras utan att riskera beståndens återväxt. Det finns flera problem med MSY. Som förvaltningsmodell är problemet att kvoter sätts per fiskart, utan att hänsyn tas till hur arterna påverkar varandra och därmed ekosystemet i havet. Förvaltningen tar inte heller hänsyn till storleksfördelning inom olika bestånd, eller genetiska skillnader mellan olika populationer inom ett bestånd, vilket kan få stora konsekvenser för artens förmåga till reproduktion.
Ytterligare ett problem är att politiker allt som oftast satt kvoterna för högt, många gånger över de vetenskapliga råden, eftersom socioekonomiska intressen har fått företräde framför Östersjöns miljö och fiskens välmående. De socioekonomiska tillgångar som politikerna värnat har flera nationalekonomer visat inte finns, tvärtom är huvuddelen av det storskaliga fisket som bedrivs i Östersjön en riktigt dålig affär för skattebetalarna.